Läs den brottsdömde polisens vädjande till polisutredaren om att det pågår en häxjakt mot honom.

Polismannen Kristoffer Samsing som många gånger har dömts för brott mejlar polisutredaren i hans senaste polisutredning där han misstänktes och sedermera dömdes för mycket allvarliga brott. I mejlet till utredaren vädjar den flera gånger tidigare brottsdömde polisen Kristoffer Samsing om att det pågår en häxjakt mot honom som person.

Att poliser fantiserar om att det pågår en häxjakt mot de tillhör tyvärr inte ovanligheterna, vi har hört mycket märkliga bortförklaringar till varför poliser till deras oförstående står åtalade för brott. Många gånger förstår inte poliserna själva varför de är misstänkta för brott.

I ett reportage om lågbegåvade poliser förklarar journalisten på nyhetssajten Dagens Process närmare i varför vi idag har poliser som många gånger inte alls förstår att deras handlingar är rena onda kriminella brott – förklaringen som ges är att vi idag har mycket lågbegåvade poliser.

Det pågår ingen häxjakt mot Kristoffer Samsing.

Samhället vill helt enkelt klämma åt kriminella poliser.

Läs polisen Kristoffer Samsings mejl till Annika Vestberg (polisutredare)

Hej Annika.

Hoppas allt är bra med Dig.

Jag skriver till dig angående min frustration om de allvarliga anklagelserna gentemot mig. Jag har arbetat som polis i Stockholms city i många år, och då främst i yttre tjänst, bl.a. som yttre befäl. Jag har även bl.a. jobbat som inre jourförundersökningsledare och stationsbefäl under flera år. Just nu arbetar jag som yttre förundersökningsledare och gruppchef i en riktad grupp i Stockholms city. Denna tjänst tror jag, och hoppas, att jag har fått bland annat för att jag är plikttrogen, fördomsfri och arbetsintensiv person samt har lätt att ta kontakt och samtala med människor i olika miljöer.

I min arbetsfunktion ingår allt från ingripande där en bilist exempelvis får en parkeringsanmärkning, får sitt körkort omhändertaget, får dryga trafikböter på platsen eller än värre blir frihetsberövad; detta leder inte sällan till att vederbörande person blir missnöjd. Vissa av de icke nöjda personerna vill då göra en anmälan mot aktuell polisman. Nuvarande arbetssättet, för mig, är att leta efter intressanta kriminellt belastade personer på olika sätt. Det vanligaste sättet är att stoppa och bygga upp misstankar för att därefter komma vidare med tvångsmedel såsom ex. kroppsvisitiationer, husrannsakningar. Oftast samtalar vi dock bara med folk utan att komma upp till den misstankegraden som krävs för att ex. visitera någon.

Ett annat sätt har ibland varit att okända personer hör av sig till polisen och anger en person eller plats där det eventuell skall ske en exempelvis narkotikaöverlåtelse. Det finns olika förklaringar till varför någon anger en person, en förklaring torde vara att bli av med ”konkurrenter”, skulder av den aktuella personen e.t.c. Detta arbetssätt är ovanligt för oss men har skett några gånger och då har alltid den personen som anger varit helt okänd för mig. Jag har aldrig träffat den aktuella personen, utan den har ringt till polisen, ibland till RLC och uppgivit detta. Andra grupper, ex. NIGS, jobbar mer med dessa personer, sk. hanterare. Jag är dålig på detta arbetssätt och är inte bekväm med det.

Enligt många, med insyn, gör jag flest enskilda kvalitativa ingripanden som leder till fällande dom. Detta gör jag i det enda syftet att minska döda och annat onödigt lidande i samhället. Jag har flera konkreta exempel på när jag har räddat människoliv. Jag har prioriterat att jobba mot de kriminella nätverken som skördar dödsoffer, men även på en annan nivå har jag prioriterat att jobba mot de oseriösa taxibolagen tillsammans med Skatteverket, Kronofogden, Försäkringskassan, Stockholms stad, hotellen i Stockholms city, samt åklagare med gott resultat. Inte alltför sällan resulterar ett ingripande gentemot en s.k. friåkare direkt till en polisanmälan mot den enskilde polisen. Detta säger de själva är ”för att jävlas”.

Många poliser undviker dessvärre att göra någonting åt vissa kriminella individer då det finns risk att de kommer få en anmälan gentemot sig eller bli tvungen att vittna i domstol e.t.c. Jag tillhör inte de poliserna.

Med den ingripandeskyldigheten polisen har i Sverige, både i tjänsten och på fritiden, blir det naturligtvis en hel del att göra för en driven, plikttrogen polis, som jag anser jag är. Nästintill varje arbetspass får jag positiv feedback efter ingripanden jag har gjort, både från kollegor och utomstående. Vid ett antal gånger har jag även fått blommor, chockladaskar, samt tårtor. Jag har även blivit utnämnd till ”dagens ros” i både Expressen och Aftonbladet. Jag har även fått beröm av ”Romska Riksdagen” efter ingripande. I och med att jag – som jag ser det – gör mitt jobb och rapporterar personer som begår brott, även på min fritid, resulterar detta i att jag inte alltför sällan blir hotad i olika former. Även mina anhöriga inklusive min dotter har blivit konkret hotad flera gånger. Detta för att jag gör mitt jobb.

Jag har gripit, på egen hand, både efterlysta terrorister och andra livsfarliga personer, som i de fallen har resulterat i tackbrev från bland annat säkerhetspolisen i både Sverige och i bl.a. Spanien.

Jag anser för övrigt att jag – i de flesta fallen – har uppträtt plikttroget enligt reglerna i Polisförordningen genom att uppträda hövligt och hänsynsfullt. Jag anser även att jag inte kan uppfattas som ovänlig eller småaktig. Jag kan dock inte säga att jag aldrig kan ha uppfattats på något felaktigt sätt, men jag anser inte att det är ett modus. Jag försöker alltid att göra ett bra jobb, jag är noga med att rätta mig efter de aktuella rättsreglerna och jag känner mig uppdaterad på lagstiftningen, jag ser detta som ett hederskodex, därför blir jag mycket frustrerad och ledsen att bli anklagad för något jag inte anser mig ha gjort. Jag försöker göra ett bra jobb som polis, jag har exempelvis som enskild polis skrivit 924 anmälningar sedan förra året och 784 stycken promemorior. Jag har gripit ca 250 kriminella personer, många från de blodiga konflikterna i region Stockholm. Jag får jobba mycket övertid för att hinna med allt jobb.

Något som tyvärr ingår i jobbet är att jag och ibland även mina anhöriga emellanåt blir hotade, ofta kommer det även otrevliga samtal dag som natt till mig. Detta tolkar jag beror på att jag är en aktiv polis som försöker göra ett bra jobb mot bl.a. de kriminella gängen, som alla kollegor inte orkar jobba mot. Jag har bestämt att jag kommer att fortsätta som polis, trots att jag ibland får konkreta allvarliga hot.

Jag har vittnat i domstol över 1.500 gånger från ingripanden. För att jag gör mitt jobb. Vi jobbar nästan alltid långa arbetspass, inkl. övertid. Det är sällan vi hinner äta på arbetstid. Jag har alltid fått mycket bra stöttning från arbetsgivaren och det är mycket värt. Jag vill även notera att nästan alla jag griper inte är missnöjda med ingripandet och jag har en mycket bra konversation med dem jag ingriper mot, eftersom de anser att de har gjort fel och att jag ”bara gör mitt jobb”.

När däremot delar av sin egna organisation, den kanske viktigaste enheten i polisen, i en demokratisk stat, går emot en och försöker stjälpa en, blir jag mycket ledsen.

Jag förstår att vissa delar borde utredas som jag har varit delaktig i och även varit ansvarig för. Jag förstår även att några av de hundratatals personer som jag har gjort något ingripande gentemot har anmält mig, som sedan då har handlagts på Särskilda utredningar – SU. Enligt mig är det procentuellt endast ett fåtal anmälningar. Jag har tidigare (senast år 2013) erbjudit kollegor inkl. åklagare på särskilda utredningar att tjänstgöra ett arbetspass med mig i yttre tjänst, så den enskilde kan bilda sig en egen uppfattning, om att jag inte är en kriminell polis, detta erbjudande kvarstår.

Ett syfte med detta erbjudande har även varit att ”bygga broar” mellan den öppna lokala polisen och SU. Det skulle, enligt mig, vara värdefult, för båda enheterna. Innan jag blev delgiven brott hade jag nämnt för mig chef, vid mitt utvecklingssamtal, att jag ville försöka rotera på särskilda utredningar. Detta är troligen inte lika aktuellt längre, förstår jag. Denna enhet är troligen den viktigaste enheten inom vår organisation och det intresserar mig.

Folkungagatan
Jag anser att denna anmälan som helt plötsligt blev prioriterad i våras, efter flera månader, ingår i den ”häxjakten” mot mig. Att det skulle finnas tillräckliga skäl för åtal anser jag vara helt felaktigt, om det nu anses. Att jag ser en yngling som kommer från ett gäng (”Bredängsnätverket”), som är ett gäng som är erkänt mycket farliga med ett stort våldskapital, som jag då bestämmer mig för att tala med. Denna yngling, som då försöker avvika när han blir varse om att jag är polis, anser jag vara grund för att genomföra en kroppsvisitiation enligt polislagen – ”hänsyn till omständigheterna kan antas..”.

När han därefter snubblade eller krockade med Casper och han direkt då lämnade en icke helt orimlig förklaring till sitt handlande ansåg jag att det kan föreligga ett missförstånd. I sammanhanget borde det noteras att jag har inte någon vinning eller intresse av att gå fram till personer som jag inte tror kan vara intressanta att kontrollera. Vad avser denna yngling gjorde jag en bedömning att det handlade om ett missförstånd och i och med det visiterades han inte. Att både jag och Casper försökte leta efter hans hörlurar betyder inte att han visiterades. Personen visiterades inte och eftersom händelsen var av en mycket ringa art, under kort tid, och inga tvångsmedel hade använts avrapporterades inte detta.

Hade det funnits en aningens uns om att detta borde dokumenteras hade detta gjorts, som jag har gjort tusentals gånger tidigare under mina år som polis och som jag även lär ut till mina yngre kollegor.
Hade vi visiterat personen eller om missförståndet hade varit av större karaktär med ev. skador o.s.v. hade detta avrapporterats på ex. en promemoria. Vi var helt säkra på detta, efter vi bl.a. hade frågat personen, att han inte hade några skador, varken fysiska eller materiella.

Förtydligande av filmen, man ser att jag och Casper är på väg neråt på Folkungagatan, mot rest.
Kellys, där ”Bredängsnätverket” står, då jag reagerar på att denna yngling, som jag uppfattar det, kommer från detta gäng. När jag ser ynglingen som då går mot vårt håll, bestämmer jag mig för att initialt tala med honom för att då bl.a. fråga vad han hade med det gänget att göra eller om han var en del av det.

När sedan ynglingen, hade lämnat platsen, ser man tydligt på filmen att vi försöker ta reda var gänget tog vägen. Man ser på filmen att vi tittar in på den öppna matbutiken, på rest. Kellys, jag minns även att jag frågade en vakt, ev. entrèvärden på rest. Kellys, om detta gäng.

Vi påträffade sedan detta gäng ”Bredängsnätverket” på Götgatan.

Ber om ursäkt att jag skriver till dig igen, men jag anser mig helt felaktigt anklagad och det är jobbigt, och det är det enda som gör att jag funderar på att sluta som polis. Detta är mycket värre än alla hot och övertid som ingår i jobbet som polis.

Ha en bra dag,
Kristoffer Samsing